Grekland med mera

Posted on 23 februari, 2012 by Jon Klarström

Jag och Pudd vann ju en resa till Grekland där vi besökte en frodande turistanläggning innan krisen slog till. Maj 2011. Nu ska jag berätta sanningen om denna resa.

Vy över hotellområdet med hav i bakgrunden på vår greklandsresa

Idyllen, ja det var så förbannat gött där faktiskt.

Att vinna resan var helt fenomenalt fantastiskt. Pudd och jag fick sådan otrolig uppbackning både via facebook och via twitter, något som fick andra deltagare att börja peka fingrar på att det fanns professionella motiv bakom lanseringen av mig och Pudd.

Vi står vid grekiska pelare högst upp på ett berg.

Seger! Till fots (bärandes) har vi nått toppen på Akropolis.

Något som jag var extremt noga med var att blogga ärligt från Grekland, ni kan läsa mina inlägg här på apollos blogg från äventyret. Men denna resan var för Pudd, inte för mig. För bakom kulisserna slet jag. Kanske inte bara fysiskt men även mentalt med minimal tid för att låta huvudet återhämta sig. Pudd skulle bäras ner i poolen, upp ur poolen, ner i nästa pool. Till rullen och hämta glass, tillbaka till poolen och vidare till en annan pool. När jag såg hur gött alla andra föräldrar hade det som hade en gin & tonic i handen, sol i ansiktet och ett halvt öga på barnen så kände jag att det där är vad JAG behöver. Dessutom kändes det som att jag fick överta ett slags vuxenansvar för andra eftersom jag ändå redan var i poolen. Sen var det maten som skulle skäras, matas och parera när den flög för han blev vansinnig av att alltid få ett sugrör i läsken sin. Men resan i detta fallet var för Pudd så jag är absolut inte missnöjd på något sätt. Men jag måste dessvärre säga att när jag anlände hem igen var jag dubbelt så utschasad som jag var när jag reste dit.

För Pudd skulle jag göra om det tills jag stupade, ingen tvekan.

Så här kom vi upp.

Det finns fonder att söka för föräldrar för att de ska kunna få rekreation och komma i ordning. Dock står detta i kontrast till cykel som jag prioriterar högre för att Pudd ska kunna få med sig rullen och vi ska kunna trampa oss runt i världen. Och tusen andra saker. Råsaftcentrifug t.ex. så han kan få i sig naturliga vitaminer. Något jag starkt tror förbättrar hans förutsättningar för att låta kropp och hjärna ha det bästa att arbeta med. Så skolan fungerar och han har energi att lära sig. Saftcentrifug kostar någon tusing, en cykel ca. 30.

Jag ger Pudd chokladglass och är svettig.

Det var varmt, men jag svettades mer. Pustar jag ut? Näpp, bara o curla.

När man behöver prioritera sig själv finns det alltid något som gäller Pudd som måste prioriteras högre. Han är ju mitt barn och jag kan aldrig sätta honom i andra rummet. Och när man har ett barn som man i en blankett för vad barnet klarar av, kryssar 90% ”utan förutsättning” som alternativ, så är det mycket som behöver kompenseras för att ge möjligheter. Absurda är att enligt försäkringskassan så är alla ”utan förutsättning” bara vanligt föräldraransvar. Så jag ställer en fråga till er.

Litet rullstolshjul vid extremt hög trottoarkant.

Så här byggs världen runt oss. Men le och var glad för man behöver bara lyfta lite.

Hur många av er som har ett barn runt sju år, hänger er unge över ena armen och torkar hen i röven efter nummer 2 på dass? Den som hävdar att det ligger i det normala föräldraransvaret skulle jag gladeligen vilja gå hem till och be dem torka sina barn så som jag gör, och se om barnen inte flyttar hemifrån där och då.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta? Hjärnan är kaputt, själen är slut och livet är inte mitt. Men också så rämnar nu dessa två världar där jag hela tiden ger mig fan på att vara positiv för Pudds skull, slåss för hans rättigheter (utan framgång) och kämpar för att han ska ”ha förutsättning”! Och den där jag mår allt sämre för var dag som går. Det är skolan som måste nystas och donas med. Det är kostnadsansvariga som säger nej för att saker som är bra för förebyggande träning är för dyra samtidigt som de slänger på oss saker för 60,000 där det finns bättre alternativ utanför sortiment för 10.

När dessutom Telia gör allt för att göra livet surt för mig. När min iPhone dör drunkningsdöden. Anovo gör inte sitt jobb och beter sig enligt min mening bedrägligt. Drar jag på mig skit? Eller hur gör ni? Accepterar ni att företag ljuger för er? Accepterar ni undermålig kvalitet i tjänster ni köper?

Kort sagt…

Det finns ingenting som bara fungerar. Utan det ligger oerhört mycket jobb med att få det att se lätt ut. Det jobbet syns inte utåt, för jag låter er inte se det (kanske lite på twitter men det är oerhört censurerat där också). Kan säga att vi vid ett tillfälle lämnade en lapp till någon någonstans som har jobbat inom området länge. Hennes kommentar när hon såg vad vi faktiskt gör var bara ett ord. ”Oj!”

För att ytterligare irra till det så avslutar jag med att citera sista stycket från Västtrafiks advokat gällande den nu nerlagda anmälan för att han blev avhyst från en höggolvsvagn (spårvagn) för att han sitter i rullstol.

DO har i sin skrift till Västtrafik och Spårvägen erbjudit parterna att kontakta DO för en eventuell uppgörelse. För de fall där Västtrafik och Spårvägen skulle acceptera en sådan uppgörelse innebär det att rullstolsburen resenär fortsättningsvis indirekt skulle vara berättigad till ersättning i fall där man av föraren uppmanas att lämna spårvagnar modell M28/M29 när man icke förflyttar sig till vanligt säte. Av lätt förståeliga skäl kan en förlikning på denna grund ej träffas.

Det är lätt att förstå, att om det kostar pengar att ha fel. Så kan man inte ha fel.

Fortsättning följer…

Assistansjobb är riktiga jobb

Posted on 20 februari, 2012 by Jon Klarström

Adolf Hitler hälsar Hörde på twitter att GP skrev om detta i sin papperstidning igår men har inte funnit nyheten på deras sida. Däremot så har aftonbladet lyft nyheten och även om jag drar mig för att länka till kvällstidningar har jag inte något val anser jag. Alla ord som kan upplysa om detta är bra. De skriver under rubriken: Fruktansvärt att Tobias inte får hjälp

På senare tid har en slags hetsjakt på assistansfusk blossat upp. Ni kan se likheten med fusken med sjukpenningen som drev genom Sverige, som inte hittade och stoppade så mycket fusk, men som var grunden för kraftiga neddragningar inom vårt välfärdssystem. Där vi genom skatten hjälper varandra att ha ett i alla fall drägligt liv.

I tidningar har man sällan alla fakta på bordet så det finns risk att man gör lite felaktiga antaganden, men hellre ha fel och rätta till än att hålla käften i detta fall.

Tobias har Downs syndrom samt Autismspektral störning vilket gör att han har en kognitiv nivå som en tvååring. Han behöver hjälp med allt med ytterst få undantag, att gå och att sleva in mat i käften. Och ändå har försäkringskassan beslutat efter ett kort möte att han ska gå från 122 assistanstimmar till 0 timmar. Med hänvisning till en dom att en snubbe som förlorat mycket rörelseförmåga efter en olycka men kunde jobba vidare och forska på 30%.

Ja det var ju en bra jämförelse. Så då anser jag att Tobias ska få komma in på arbetsmarknaden så får vi se hur det går. Kanske kan han jobba med att ta fram remissunderlag till regeringen.

Om det är jobb som är så jävla viktigt i det här landet. Varför lägger vi så in i helvete med pengar på att sänka krogmomsen för att eventuellt, gissningsvis, generera 3500 nya jobb. Detta till en kostnad beräknat på 5,4 miljarder kronor första året och sen 4 miljarder kronor per år efter det. Det är, om nu så många får heltidsjobb, en kostnad på drygt 1,5 miljoner för varje skapat jobb inom ett yrke där lönerna är piss och arbetsförhållanden så stressiga att många röker bara för att få en liten andningspaus. Jupp, jag har jobbat krog.

För ungefär en halv miljon kronor per anställning så får man en personlig assistent. Så på den budgeten som anges för att generera krogjobb skulle man få tre gånger så många assistenter. Dessa assistenter är precis som inom krogbranschen ofta människor som inte har någon utbildning, är unga eller på något annat sätt ofta står utanför arbetsmarknaden. Så förutom att många fler människor skulle få en ökad frihet så skulle detta dessutom möjliggöra att några av dem skulle få möjlighet att själva jobba, inte bli tvingade till någon slags pensionssystem som är lite oklart hur det kommer vara med i framtiden. Dvs, aktivt göra människor bidragsberoende.

Om man verkligen är seriös med att vilja skapa jobb. Varför väljer man en väg som ger färre jobb till större kostnad och dessutom drabbar de svaga? Rent statistiskt skulle ju fler få jobba som assistenter och dessutom kan man räkna exakt på hur många jobb det genererar istället för kanske, eventuellt, möjligen 3500 jobb.

Vi lär se mer av detta i framtiden. Och förr eller senare kommer en ny Breivik med en övertygelse som man kan förstå. För förr eller senare blir de marginaliserade radikaliserade. Och media kan skruva och vinkla sanningen bäst de behagar. De kan censurera sociala medier och tårgasa demonstrationer. Men en vacker dag blir det för mycket, till och med för en lagom Svensk som inte vill stöta sig med någon eller sätta ner foten mer än att drämma näven i bordet i fikarummet.

Nåja, vanliga skattefuskare kostar totalt mer än vad hela assistansen kostar oavsett om det är fusk eller ej. Så ni som kastar stenar till höger och vänster, ta och tänk ett varv extra först. Projicera inte edert missnöje på de sjuka och svaga. Ty det var så Hitler kom till makten och snart är vi där igen. Ni undrar hur Hitlers soldater kunde utföra dessa bestialiska handlingar. Se dig i spegeln och tänk lite, bara lite reflektion över hur läget ser ut nu. Allt som behövs nu är någon som är en stark ledare…

Västtrafik, Västtragik…

Posted on 16 februari, 2012 by Jon Klarström

…och andra klurifaxer.

Jag har gjort en första genomläsning av materialet som gått mellan Västtrafik och DO angående vår anmälan från 2009. Helt nyligen, från att varit inaktivt lång tid via DO:s beslut att driva ärendet mot Västtrafik och Göteborgs Spårvägar, togs beslutet att ärendet avslutas utan åtgärd från DO:s sida. Det gällde helt enkelt att Pudd blev avvisad från en gammal höggolvsvagn och inte fick åka med. Detta trots att barnvagnar av både högre vikt och betydligt mindre stabil konstruktion får åka med.

Jag ska inte gå in mycket på detta nu utan återkommer vid tillfälle. Men genomgående kan man i alla fall säga att Västtrafik slår sig för bröstet hur mycket de satsar på att göra trafiken tillgänglig för alla. Hur mycket nya vagnar de köper och så vidare.

Senast i Januari skrev GP om Trasiga spårvagnar drabbar resenärer

Där anges att endast 26 av de 48 nya vagnarna är i trafik. Samt att 100 av 118 vagnar är i trafik av den gamla höggolvsvarianten. Jag kan lugnt säga att Västtrafik anger i alla sina handlingar att de gamla vagnarna fasas ut och ersätts med nya hela tiden, det går inte så fort som de vill men det går framåt. Det går säkert att orda mycket om hela upphandlingen, för de verkar ju onekligen köpt sämsta vagnen på marknaden som nu i reparation medför kostnader som de istället kunde köpt en bättre vagn för från början för. Gungor och karuseller all over again.

Jag känner lite folk som kör spårvagn och det jag får berättat därifrån slår hål på det mesta vad gäller Västtrafiks fagra ord. Andra människor som åker med västtrafik är ofta också av en helt annan uppfattning än Västtrafik själva.

Jag hade tänkt ägna lite tid att åka runt och filma alla regelbrott jag kan som Västtrafik utför och publicera på youtube, helt enkelt för att illustrera hur jävla illa det står till i verkligheten, den verklighet som de genom sina advokater förnekar att den existerar. Så hur många förare avvisar barnvagnar som står hej vilt i gångarna och blockerar allt? Hur många pratar i telefon medan de kör? Hur många ser ut att ens försöka göra sitt jobb mer än att bara köra fordonet? Ja, jag har redan filmat den första mobilpratande busschauffören i alla fall. Och det är inte lätt att missa dem.

Häromdagen stod vi nere vid centralstationen och vid brunnsparken. På ganska kort tid fick jag alla de här bilderna.

7:an och 2:an av gammal typ.

13 på hållplats, samma 2:a långt bort som på förra bilden samt en 3:a på ingång.

1:an på ingång och 13 på väg bort.

Även nästa 3:a var höggolv.

Sen kom 11:an, även den höggolv.

Sen kom en ny, men en 2:a med höggolv på g, bakom den ännu en ny vagn.

Samma 2:a som bilden innan på väg ut. Ny spårvagn på hållplats samt en 7:a höggolv på väg in.

Vi förflyttade oss till Brunnsparken, där kom en 6:a med höggolv och utan släp.

Här vill jag passa på att inflika, i de handlingar som Västtrafik skickat till DO så anger de att dessa vagnar används i undantagsfall samt att de alltid är två vagnar. Bevisligen är det inte alltid två vagnar ens på en långlinje som 6:an.

Men det kom en 5:a och en 3:a samtidigt som var höggolv. Det var konstigt.

Men en till 7:a...

Det kom lite nya vagnar också, jag har inte fotodokumenterat alla vagnar. Men det var lätt över 50% gamla vagnar. Detta är också något som går rakt emot Västtrafiks egna texter. Ska nog ställa mig och dokumentera detta ordentligt vid tillfälle, så ni inte tror jag gör antaganden utifrån mina argument på ett sätt som passar mig. Tro mig, det har advokaterna å västtrafiks vägnar gjort tillräckligt.

Som en liten avslutning kan jag ju berätta om en tur vi tog. Vi skulle till Ortopeden i Mölndal. Så vi tog oss en buss ner till Brunnsparken. Där står det att spårvagn 4:a p.g.a. växelfel inte trafikerar Brunnsparken utan resenärer hänvisas till spårvagn 5 och att byta till 4:an vid korsvägen. Ett stopp vid Ullevi stoppar all trafik för linje 2 som också går till Mölndal fast på ett annat vis. Därefter kommer det fyra avgångar med linje 5 av höggolvstypen, ingen som vi alltså enligt deras regelverk är tillåtna att åka med då vi utgör en säkerhetsrisk för andra passagerare såväl som äventyrar vår egen säkerhet. Stoppet vid Ullevi löses upp och vi ska ta 2:an, men tänka sig. En fucking höggolvsvagn där också.

Jag ringde Västtrafik och sa saker och att jag gladeligen tog ett fängelsestraff för handlingar jag snart gör mot dem som organisation om de fan inte skärper sig snart. Är tanken att man ska vara ute med 2 timmars marginal så fort man ska någonstans med rullstol? Hur går det ihop med skolplikten för Pudd? Tror fan jag polisanmäler mig själv för att hålla min son från skolan snart. Nåja, vagnen efter var låggolv, hade plats och gick till Mölndal. Givetvis kraftigt försenade.

Genom att hänvisa resenärer som de gjorde så utgår jag ifrån, då vi blivit avslängda från en höggolvsvagn p.g.a. rullstolen och att de bara körde höggolvsvagnar på den linje de hänvisade till, att de inte räknar med rullstolar alls.

Så jag ser det som så här. Sabotera de gamla vagnarna så mycket att de inte längre kan tas i trafik. Då måste de skynda på inköpet av nya vagnar. Den smällen kan jag ta för att göra det bättre för fler på längre sikt. Det sa jag åt damen jag pratade med vid tillfället också, så det står nog en flagga på mig någonstans i något system nu. Bra det, för lite nervösa ska samhället allt vara för de medborgare som systematiskt stängs ute. Jag skiljer dock på min typ av skadegörelse gentemot den som görs av stenkastande ungdomar i förorten. Dels utsätter de personal och passagerare för en säkerhetsrisk urskiljningslöst, sen har de inte något uttalat syfte. Jag har ett syfte.

PS. Givetvis ska några vagnar bevaras för spårvagnssällskapets museilinje, tro mig jag tänker på andra också DS.

Telia, Anovo revisited

Posted on 15 februari, 2012 by Jon Klarström

Den enda drivkraften inom mig som är produktiv är den negativa. Kanske kan jag inte vara positiv eller så finns inget i mitt liv nu som gör mig positiv nog inombords att fungera som det är tänkt. Vill minnas dock om någon forskning på den typen av människor som jag, vrånga, motvilliga och stretiga. Vi är de som genom vårt ifrågasättande får fram bättre resultat än vildskallarna som bara kör. För att bara köra utan att vara kritisk kan få katastrofala konsekvenser. Ur ett evolutionärt perspektiv.

Nåja, detta blir en återblick gällande mitt ärende runt min förra iPhone. Den som drunknade till slut. Innan den dog så hade jag som sagt den inskickad till Anovo, gör en sökning på Telia så hittar ni fler inlägg om saken.

I alla fall. Primärt fel, tappade samtal, dålig mottagning och så vidare. Sekundärt fel var att hemknappen glappade. Ibland när man tryckte enkelklick så registrerade den dubbelklick, och dubbelklick var inte säkert att den registrerade alls. Lite buggigt så att säga. Faktum är att det felet hade jag redan när telefonen var ny så det var inte ett fel som uppkommit med tiden.

Tiden innan det gick så här fel.

Nu har jag en ny iPhone, köpt på kredit, som fungerar bättre men ändå inte bra när det gäller mottagningen. Och efter lite andra klagomål så är det så enkelt att Telias nät inte är så häftigt som de säger på sin täckningskarta. Helt enkelt ljuger de om sin kvalitet och sen vägrar de konsekvent erkänna att de har dålig täckning. I mitt fall till den grad att telefonen sen skickades in till Anovo för felsökning av antenner och annat bös. I den vevan så angav jag även knappfelet.

Utan specifikation skrev Anovo att de konstaterat fel (okänt vilket) men att garantin gått ut och därför erbjöd mig en ny för 2000 spänn, eller få tillbaka den eller få den skrotad. Om de konstaterat fel i antenner o doningar eller hemknappen vet jag inte, för de skrev inte det.

I alla fall så har jag nu gett upp detta då telefonen dog drunkningsdöden till förmån för mitt barns liv.

Men häromveckan var jag ute med en vän och fikade. Han sa att hans iPhone 4 hade börjat få det där knappfelet, som jag alltid haft, på senaste tiden. Med min erfarenhet, han hade också Telia, så rådde jag honom att skita i att gå till Telia för de skickar bara till Anovo. Nämligen hade jag fått reda på att LAN-Master AB i Göteborg reparerar Telias telefoner, och de som köpts utan abbonemang.

I alla fall så knatade vi till LAN-Master utan att passera Telia. Han presenterade sitt fel för mannen bakom disken. Vad säger då denna man.

-Det där är ganska vanligt förekommande. Och det åtgärdas även efter garantitiden, apple tar på sig detta. Bara att lämna in så tar det några dagar att göra en reklamation till apple, de brukar godkänna dem utan knussel.

Alltså så är mitt primära fel en illusion p.g.a. Telias oförmåga att ge korrekt information om sin tekniska utrustning och deras oförmåga att dela med sig av sin verkliga täckning. Det sekundära felet reklameras av apple även efter garantitiden (1år) har passerat.

Om Anovo var så bra som de själva säger skulle de ju också ha sagt att det där fixar vi, det är ett goodwillfel från Apple. Inte bett mig köpa ny eller skrota den.

Telia var lite intresserade av att lösa problem i början. Men eftersom jag har deras fetaste abbonemang och inte kan byta upp mig till något fräsigare så var deras händer bakbundna och nu har de tystnat och ignorerar mig helt enkelt. Jag har inte fått komma i kontakt med någon högre upp i deras kedja som kan vara flexibel, täckningen är fortfarande dålig och deras fakturor kommer med full kostnad trots deras begränsade tjänst. Häromdagen var 3G dött i hela centrala Göteborg t.ex. Dock värre än vanligt och det åtgärdades givetvis ty det var ju ett fel.

I alla fall så väntar jag bara ut min bindningstid så drar jag från Telia för evigt. Tänker aldrig binda mig på abbonemang igen, har hellre kredit på olåst telefon.

Men tänk om… bara om… de företag som säger sig vara serviceföretag faktiskt bara en gång nyttjade den kapaciteten personalen har som de själva kräver av människor när de ska anställa. De kräver ditt och datt men levererar som om de skötte all support innifrån en sluten psykiatrisk avdelning. Jag har jobbat med sälj, reklamationer, m.m. Och aldrig har jag någonsin bemött en kund ens i närheten på så uselt sätt som många stora företag idag gör. Inte ens obstinata jobbiga kunder som tjatade i ett halvår och sen handlade för 199 kronor. För det vägs upp av dem som handlar för 90,000 kronor. Och visserligen kan den som handlar för 90 papp få lite mer flexibilitet än den som handlar för 200, men inom de individuella ramarna finns det alltid en lösning. Och en lösning ska i slutändan vara en nöjd kund.

Nåja, om jag skriver min jävla bok någon gång ska jag nog få in en gliring från en missnöjd kund med kreativ förmåga. Om jag kan förmå mig att hata världen lite mer så kanske drivkraften växer fram. Kanske är det så att jag i min jakt på det positiva hela tiden hindrar mig själv att trilla över tillräckligt mycket på den negativa sidan för att bli produktiv.

Japp, har handlingarna från DO vs. Västtrafik (som blev nedlagt) att gå igenom. Där finns nog stoff för att börja resan mot alltets förakt.

Förlossningen

Posted on 2 februari, 2012 by Jon Klarström

I GP idag så står det lite om förlossningsvården i Göteborg och att det är ett planerat kaos. Jag gissar att de extra hundralapparna i plånboken som var arbetare har fått nu börjar visa var de pengarna kommer ifrån.

Pudd ligger på neonetalen med filt över huvudet.

Barnet har huvudvärk.

Så jag tänkte jag skulle skriva lite om Pudds födelse och lite om saker som jag finner lite märkliga.

Övergången (i gravidtid) så anlände vi till Östra sjukhuset, där vi efter en koll återigen blev hemskickade efter ett ganska otrevligt bemötande. Inte tillräckligt öppen, men det var på gång. Så ytterligare timmar senare, när vi varit hemma ett tag, ringde vi Östra igen för att säga att ”nu kommer vi och vi tänker inte vänta längre” så fick vi svaret att det var fullt, ring till Mölndal. Så då ringde vi dit och sedemera åkte dit också.

Pudd ligger med sondslang, syreslang och har filt över huvudet.

Mat och syredags.

Där konstaterades det att det var dags så vi fick stanna och efter lite om och men så fick vi oss ett rum. Där bemöttes vi trevligt och det berättades att efter förlossningen skulle vi få en fin fika. Värkar kom och gick, tiden gick mest och värkstimulerande dropp sattes in. Fortfarande inget resultat så mer dropp och mer dropp och mer dropp. Bedövning sattes in för att hon skulle få vila lite och tiden gick. Därefter var det dags igen och med detta ökades droppet ytterligare. På magen satt en liten mackapär fastspänd som avslöjade barnets status.

This is the matrix.

Tiden gick och gick och gick. Till slut så kom där ett barn, ett barn som krampade och inte svarade på stimulans så som barn ska göra. Barnet fördes in i ett rum bredvid, jag fick följa med, och de stoppade slangar i barnet för att suga ur eventuell vätska ur lungorna. Men där fanns ingen vätska och barnet fortsatte ha kramp. En läkare ringdes in som tog sig an barnet, vi föräldrar var trötta och där satt vi på rummet utan barn. Vi somnade.

När vi vaknade kom läkaren och pratade med oss. Han hade varit in tidigare när vi sov och beslutat att vi skulle få fortsätta sova en stund till efter denna maratonförlossning med nära på 48 timmars vakenhet.

En skärm som visar syresättning och hjärtfrekvens grafiskt representerad

Släpp ALDRIG blicken...

Läkaren berättade att barnet hade en hjärnblödning och därför krampade, därför hade barnet fått fenemal så att barnet skulle sova. Vi fick titta på barnet liggandes i en plastlåda, kuvös är väl namnet på lådan. Barnet skulle åka ambulans till neonetalavdelningen på Östra sjukhuset som hade mer resurser, vi fick åka taxi.

Sen var det några veckor på Östra och medans barnet låg på neonetalavdelningen så hamnade vi på lättvårdsavdelningen. Förvirrade som vi var fick vi sköta om oss själva bäst vi kunde. Jag rökte, som bekant när man råkar ut för något traumatiskt så tenderar man att röka än mer. Detta samtidigt som Östra, för att mota ut knarkare som stal fan och hans moster över hela sjukhuset, höll samtliga dörrar låsta. Så först fick jag plinga på för att komma in i huset, sen fick jag plinga på den andra avdelningen som inte var lättvårds som hade personal för att be dem släppa in mig på den avdelning där de som inte bedömdes behöva stöd eller hjälp fick vara. Varje gång det var en ny sjuksköterska som jobbade på avdelningen fick jag skäll, sen sa jag att mitt barn låg på neonetalen och var ganska illa däran så blev de snälla. Detta tills nästa sköterska kom och proceduren upprepades.

Far är rar. Ser ni att jag instinktivt stöttar huvudet... fast jag är pappa. =)

Neonetalavdelningen på Östra var fenomenal, de uppmuntrade att man skulle plinga på deras dörr alla tider på dygnet för att spendera tid med sitt barn. Klappa på det, och när det var dags för sondmatning sitta och trycka in näring i slangen som de dragit via näsan ner i magen. Maskinerna med livstecken, som hela tiden höll koll på hjärta och syre var som en drog. Man tittade och tittade. Ibland sjönk syret och då började det plinga som tusan. Då fick man dra igång och flusha syre, en liten slang med tratt i ändan som översköljde barnets ansikte med syre. Då blev värdena bättre igen.

Så höll det på, barnet låg och sov flera dagar och hade en filt över huvudet för barnet hade huvudvärk. Men i takt med dagarna som gick så vaknade barnet mer och mer, men samspelade inte riktigt så som andra barn gjorde nere på lättvårdsavdelningen.

Pudd ligger o kämpar för att lyfta huvudet.

Far hjälper inte, han tar kort.

Till slut fick vi ett rum uppe vid neonetalen, där man kunde ha sitt barn ibland och umgås som familj. Och ytterligare några dagar senare fick vi åka hem.

Ett mantra som repeterades bland all personal var -”Det kommer ordna sig, det kommer bli bra. Barn är olika i starten men de kommer ikapp.”

Vi spolar fram sex månader i tiden som vi varit hemma och vant oss av med de plingande maskinerna som gav oss trygghet. Om nyblivna föräldrar är nervösa och stirrar på sitt barn är det ingenting mot om barnet hade det lite motigt och dessutom tappade syresättningen så ett ilsket larm började plinga på BB. För utan maskinerna, hur ska man då veta vad som händer i barnet?

I alla fall stod vi där i ett rum hos en doktor på Östra sex månader senare. Ingen hade sagt något men vi hade haft frekventa besök hos en annan läkare samt hos sjukgymnast i stort sett sen barnets födelse. Läkaren, som var neurolog, kom in och tog en kik. Sen ba, som en blixt från klar himmel. -”Han har en CP-skada”. Och så var det med det. I retrospekt så inser jag att det var det bästa sättet att få beskedet på, rakt fram och inga krusiduller. För annars tar man varje flyktväg som presenteras i tveksamma budskap. Jaha, så kanske det är något annat som är bättre. Vadå bättre?

Pudd har vansinnig frisyr efter kladdet i håret efter eeg-undersökningen.

Sådär nöjd efter vaken natt och EEG-undersökning där det inte gick att sova, för blir man trött när man går upp tre på natten? Inte den här i alla fall..

Nu är barnet sju år och går under internetpsedonymen Pudd. Eller Senõr Pudd mellan varven. Han har fortfarande en CP-skada, och så har han fått epilepsi också. Om man kopplar loss den kognitiva förmågan från den fysiska nedsättningen så har man en skala som heter GMFCS (Gross Motor Function Classification System) med betygen 1-5. Där 1 är ett lätt rörelsehinder och 5 är närmare kolli som behöver hjälp med allt. Märk väl, detta handlar enbart om de fysiska nedsättningarna fristående från eventuella andra doningar i tänkandet. Pudd ligger på 4, vilket betyder rullstol, hjälpa med det mesta, klä på, gå på toa, ta sig fram, hävda sig, skapa förutsättningarna för kommunikation då den verbala förmågan är kraftigt försämrad. Just prat är en ganska avancerad motorisk process.

Jag gjorde en anmälan till PSR (Patientskadeförsäkringen) men fick avslag med en motivering som kort sagt mer eller mindre sa: NEJ! Hjärnblödningen har inget med skadan att göra, det vet vi. Vad som orsakar skadan är vi osäkra på, vi är bara säkra på att hjärnblödningen inte har med saken att göra. Jag har också pratat med en expert i området, fördelen med att bo i en stad som Göteborg är att väldigt många experter är man i direkt kontakt med i behandlingen av sitt barn. Hon sa ungefär samma sak att det nog inte hade med hjärnblödningen att göra och att orsaken var osäker.

Men… för jag är allt fortfarande lite skeptisk. Normalt sett så kan man klassificera in CP-skadan i typ av skada, eller vilken symptombild skadan ger. Unilateral eller bilateral spastisk diplegi, dyskenetisk och lite annat bös. Pudd är sju år, han har fortfarande inte hittat in i sitt fack. Han är lite av varje. Så hur kan man ha två symptombilder? Logiken borde väl vara att det är två skador på hjärnan. Kanske en av dem beror på hjärnblödningen trots allt? Nog för att barn repar sig bättre än gamlingar, men ändå, en hjärnblödning är ändå en hjärnblödning.

Jag har dock släppt detta nu. För man blir nog snabbt galen om man rotar vidare i skiten och det blir som en kamp mot ett system. Dessutom så är världen inte sen att kasta på en nya kamper att utkämpa. Spårvagnar man blir avslängd ifrån för att man sitter i rullstol, hjälpmedel som förvägras av kostnadsansvariga som säger att det är för dyrt även om de faktiskt gör barnet billigare i längden inom vården. Eller andra hjälpmedel som kostar 40000 där ett annat alternativ som är bättre kostar 10000, men byråkratin tillåter det ej för det finns sortiment och upphandlingsprocedurer från helsicket. Ja ni fattar, och med de neddragningar som görs inom förlossningsvården, kan man lätt säga att det är betydligt fler inrättningar som sparar in i samhället. Senast i förra veckan fick vi inte köpa de normala ortopediska skorna som vi alltid har köpt för de är bäst för oss, för de finns inte längre i sortiment. De är för dyra, så istället får vi köpa (subventionerat dock) skor som är svåra att sätta på och som inte skyddar lika väl mot Rysskylan.

Livet blir ändå bra i slutändan. (Klicka för större.)

Just i detta nu är jag sjukskriven själv, alla kamper har tagit ut sin rätt och jag har gett upp i stort sett allt vad gäller det ni kallar ett liv. Ständigt pank, aldrig kan man göra något roligt. Och gör man något roligt så är det förenat med tungt arbete. Att ens tänka på mecket att ansöka om personlig assisten får mig att bli potentiell självmordsbombare av pur frustration. Men jag har fått hjälp, eller fått in en fot i dörren där jag hoppas jag ska få hjälp. Det verkar bra så här långt.

Troligtvis är en stor del av min totala utmattning ett resultat, inte att jag har ett barn med funktionsnedsättning, utan i jobbet för att detta barn ska få vara en del av den värld där vi lever.

Och det jobbiga är att någon som man älskar så mycket som sitt barn kan ta så mycket energi bara genom att finnas.

En sak som stör mig på ett sätt. Är att vi aldrig fick en välkommen till världen-fika. Uppenbarligen, och det har vi fått känna på vid fler tillfällen, är vi inte riktigt så önskvärda som andra.

En söt CP-unge. (Klicka för större.)

Så se till att ha en ”normal” förlossning. 2 av 1000 födda barn får en CP-skada, och så är det bara. Risken som jag ser det är att risken för komplikationer ökar när det blir platsbrist och indragningar som inte kan sättas in i tid när det blir skarp situation. Och tro mig, det blir dyrare för alla både ekonomiskt men också livskvalitetsmässigt när det inte blir som man har tänkt sig. Det är inte säkert att det blir dåligt, men det kommer bli annorlunda. Och vägen till acceptens är ibland lite lång…

Regn Vodka

Posted on 26 januari, 2012 by Jon Klarström

Motsatsen till det här.

Häromdagen skrev jag ju om mina tandborsttankar, som är typiskt en sådan där biprodukt av min hjärna. Tänkte skriva om en annan idé som jag fick när jag satt på en lunchrestaurang i Falkenberg när jag jobbade där, i staden, inte på restaurangen.

Jag hade snurrat i sprittankar tidigare men det var när Absolut såldes som en solklar idé dök upp. Och när de kommer så går det fort och det är mycket som bubblar upp. I alla fall så var min tanke såhär.

Ekologisk premium vodka

Det första jag tänkte på var själva produkten. Dock så anser jag att den smakmässigt ska ligga lite mer åt det ryskspritiga hållet gentemot Absoluts lite oljiga smak. Exakt hur den skulle smaka, ja det är ju ett utvecklingsarbete hur fan det nu skulle gå till att forska fram sitt eget vodkarecept utan att åka dit för hembränning.

I alla fall skulle alla råvaror vara ekologiska och förstklassiga samt från Sverige. Vattnet skulle vara av yppersta smakkvalitet med så lite bismaker som går att finna i detta avlånga land. Och i slutändan skulle där vara en ren, frisk och ekologisk vodka med 42% alkohol. Jepp, inte 40% utan 42%. Skiter i om man trillar upp i en högre alkoholskatt, 42% skulle den vara, punkt slut.

Förpackningen

Här är det lite intressanta enligt min egen mening. Flaskorna skulle vara handblåsta i glasriket i småland. Det finns ju massa värdefull kunskap där nere som jag förstått inte kommer till sin rätt i spåren av konkurser och nedläggningar. Ihop med glasblåseriet skulle även destilleriet ligga. Småland är ganska bra avstånd från södra europa och dess turister.

I alla fall skulle flaskorna vara av årgångar. Så som Blossas glögg ungefär som har nya smaker. Istället skulle här nya formgivningar förekomma varje år, och flaskorna skulle bli vackra (smaken är som baken dock) skapelser.

Dessa flaskor skulle sedan packas i små fina trälådor med en handmålad liten bricka på.

Å det finns så mycket begåvade formgivningsmänniskor i detta land så att finna tag på inspirerande designer skulle nog inte vara några som helst problem.

Namnet

Som rubriken säger så är namnet på denna fantastiska vodka i sin fantastiska förpackning: Regn Vodka. Jag må vara fenomenalt usel på att skapa visuella gestaltningar, men ni anar inte hur mycket vackert jag skulle kunna kräma ur en begåvad människa vad gäller marknadsföring. Sen med andra människors begåvade input också. Focking gåshud.

Avrundning

Detta är inte någon a-lagsvodka i alla fall. Tanken är att det ska vara mindre upplagor, för man kan inte anställa hur många glasblåsare som helst. Samt att det prismässigt skulle ligga närmare tusenlappen för en flaska. Men det är inte förpackningen i sig utan i flaskan ska det vara en förstklassig ren vodka. Ren som regn, fast med schwung. En dålig vodka blir inte bra av förpackningen och en bra vodka måste inte ha ful förpackning. Det går att kombinera det bästa av två världar.

Det fanns en herre som remixade absolutflaskor till vattenkaraffer och doningar. Han skulle lätt få göra lite coola biprodukter vid väl valda tillfällen. Litar på att hans kreativitet klarar av det så detaljstyrning från Regn skulle inte vara aktuellt. Det skulle bara bli coolt.

Och varför 42%. Livets vatten kan inte ha någon annan alkoholhalt. Och hade jag dragit in drömvinsten på Lotto, så skulle jag nog fan har försökt sjösätta detta.

Patent

Posted on 25 januari, 2012 by Jon Klarström

Dags o städa upp skiten?

På twitter häromdagen så sa jag något i stil med att patent håller tillbaka den mänskliga utvecklingen och fick därefter ganska snabbt standardsvaret att hur ska företag vilja satsa resurser på att utveckla produkter om de inte kan patentera sina lösningar och tjäna pengar på dem. Ekonomiska incitament alltså.

Och sagt som så, så har jag inte mycket att säga mot detta. Men min uppfattning av patentsystemet är att det tyvärr inte fungerar så. Snarare luras små uppfinnare på sina patent av stora företag samt att företag gör allt för att stärka sin egen ekonomiska ställning snarare än att göra bra saker för människan som art.

Håkan Lans som har patent inom färggrafik har ju inte blivit erkänd som upphovsman av ett par företag och det har varit rättsliga processer till förbannelse. För det handlar inte om att man ska repsektera patent utan man ska helt enkelt köra efter devisen, störst kör först. Och varför ska stora företag få knulla små uppfinnare i deras stjärthål och sen hävda att de själva måste få sina patent respekterade? Håkan har ju också patent på ett överlägset positioneringssystem, som USA aktivt motarbetat trots att det skulle effektivisera den kommersiella flygtrafiken och göra det säkrare. Varför? Jo för att ett sådant patent som löser det problemet ska vara inhemskt, och sen ska de tvinga på det på resten av världen och tjäna pengar på detta. Alltså handlar det om pengar och inte om att göra världen bättre. Vi har lämnat apstadiet så varför vägrar vi utvecklas nu när vi har potentialen att göra det?

Läkemedelstillverkarna är ju ena patentgalningar som tar patent efter patent. Men anledningen är ju att mata aktieägarna med pengar och inte att förse behövande med bra mediciner. Faktum är att jag tror de är glada inom läkemedelsindustrin över den vikande folkhälsan med fetma och diabetes, cancer och annat elände. De får ju kränga. Alla som behöver bromsmediciner mot AIDS får ju inte det för de har inte råd, och det blir ett jävla liv när Indien som inte respekterar dessa patent gör billiga mediciner och vill sälja till de fattiga.

1980 lyckades ju Ananda Mohan Chakrabarty ta patent på en bakterie, som först nekades då det inte ansågs gå att ta patent på liv. Men efter överklagande så gick det bra, och sen dess har få företag samlat på sig patent på gener och whatnot som tidigare inte kunde tas patent på. Mig veteligen handlar patenttävlingen där inte om att göra det bättre för människor utan att äga de analyser och behandlingar som vi kan behöva. Så det som vi förut kunde analysera med blodprov måste nu skickas utomlands till ett speciellt företags analysenhet eftersom deras patent hindrar oss att göra det vi tidigare gjort och till en betydligt högre kostnad.

Efter detta har kommersiella utsäden gjort entré som av ägarna aktivt jobbas ut på marknaden. T.ex. en bonde i USA gjorde patentintrång när grannbondens då patentskyddade utsäde blåste in på hans ägor och därmed utsattes han för juridiska påtryckningar att gå över till det kommersiella utsädet, alternativet var väl konkurs för patentintrång och därmed också stämd bortom rimlighet. Monsanto är ju en stor aktör inom genmodifierat kommersiellt utsäda. Att neka fattiga människor att odla det de alltid har gjort är ju en nackdel av dessa patent, men också homogeniseringen av utsädestyper är potentiellt livsfarligt. Naturen hittar alltid en väg sägs det ju, det märks väl inte minst på resistenta sjukdomar som nu uppkommer i spåren efter överanvänding av antibiotika. Så en farsot mot en typ av utsäde riskerar att slå ut skördar på global nivå.

Patenttroll är ju senaste tidens tillskott till vansinnet med patenten, de köper upp patent och tjänar sina pengar på att hävda att företag bryter mot dessa och stämma dem. Sen gör de upp i godo, eller får till ett avtal som pumpar in pengar. Dessa företag bidrar inte till utvecklingen överhuvudtaget, för de drivs inte av utveckling utan lever på att hindra andra att utvecklas, utan att det står dem dyrt.

Så vad händer den dagen vi får bra botemedel mot cancer. Som för övrigt verkar stå högst på agendan för att då kan man sälja mer. Att istället titta på orsakerna till det symptom som vi kallar cancer är ej intressant. Varför? Jo för att många av de saker som orsakar cancer finns i allt vi köper, mat, kläder, bilar, tekniska produkter och så vidare. Det talas om en ”kemisk cocktail” som då är en effekt när enskilt godkända kemiska föreningar kombineras i våra kroppar då vi exponeras för betydligt mer än en ”ofarlig” förening.

Och just att tjäna pengar är betydligt viktigare än att göra gott för människan. Att bevara patent och tjäna pengar på dem är viktigare än att faktiskt lösa problem.

I Danmark så avråder man gravida kvinnor från att använda smink. Varför? Jo för att många av dessa produkter innehåller Bisfenol A som kan störa vår fortplantningsförmåga. Vi gör ju oss av med detta genom systemet på 24 timmar men vad appliceras ofta lite då coh då under dagen, jo smink. Just för att det inte går att avgöra vilka produkter som innehåller bisfenol så är det lika bra att undvika alla då det saknas märkning. De första negativa effekterna av Bisfenol antyddes redan 1930 och det är först nu som det har fått fäste att låga doser kan påverka oss mer än vad som tidigare hävdats. Med detta vill jag bara säga att industrin skiter fullständigt i vad som är bra för oss, för att utveckla sig och göra bättre produkter betyder att det kostar pengar för dem. Läs gärna på engelska wikipedia för mer djuplodande material gälland Bisfenol A.

Jag tror att hålla sig till frågan inom ramarna för begränsade frågeställningar gör att man missar de dynamiska effekter patentsystemet har på människan som art. Att vi inte skulle göra världen bättre som art utan de ekonomiska incitament som patenten bidrar med tror jag är bullshit. För tittar man på hur människor hjälper varandra helt utan betalning, hur många som sluter upp bakom open source utvecklingen så ser man att många människor jobbar för att tjäna pengar för att sen på fritiden göra det de älskar utan betalning. Och skillnaden är att jobbet bidrar till det monetära systemet medan det de gör gratis på fritiden utvecklar världen.

När det börjar bli faktum att män får allt mindre penisar till följd av den kemiska exponeringen, först då börjar väl larmen trilla in. För inget får fart på en man så som en mikropenis. Eller så köper de den största Audi de kan finna för att kompensera.

Men var kommer det sluta? Kommer patent tas på att vara blind? Så att du inte kan få ett intyg på att du är medicinskt blind förrän du betalat en analys för att konstatera detta till det företag som äger patentet för syn, och bristen av den. Värre förslag har man hört från fläng galna marknadsliberaler.

Nu ska jag spekulera och bara spilla ut något som inte ens är en hypotes.

Den neurologiska utvecklingen i hjärnan skiljer sig mellan män och kvinnor samt tankemönster. Dock är det bara väldig generell observation. Men i de hormonbehandlingar, som personer som ska byta kön genomgår, så sker även en förändring i hjärnan för att växla över till det andra mer könstypiska mönstret. Dock är det viktigt att understryka att det förekommer variationer inom könen där vissa män har mer kvinnligt mönster och vice versa. Detta är ett område som ingen vågar forska i nästan för det blir alltid ramaskri så fort någon säger att det finns en skillnad, speciellt kognitiv, mellan kvinnor och män.

Men om man kan styra om kognitiva beteenden med hormonbehandling, kan det inte vara så att hormonstörande substanser i vår vardag kan justera våra kognitiva mönster? Homosexuella män visar på skillnader gentemot bigotta gubbar med mer kvinnliga kognitiva mönster. Bisfenol A uppfattas som östrogen i kroppen, alltså kvinnligt könshormon. Givetvis går det inte att säga bu eller bä vetenskapligt men skulle någon våga undersöka hurivida vår miljöpåverkan gör oss mer benägna att bli homosexuella? Problemet med en sådan frågeställning är att den upprör känslor, och jag gissar att många homosexuella män ser det som en kritik mot deras sexuella läggning. Men det enda jag undrar är om det finns ett samband.

Fast om homosexuella är emot det för att det ifrågasätter deras identitet, kemiföretagen är emot det för att det ifrågasätter deras levebröd och folkhälsoinstitutet är emot det för att det inte finns vetenskapligt underlag som pekar på det. Vem ska då finansiera dessa studier? Den kristna högern? Och vem skulle se den forskningen som objektiv?

Eller så kan man anta det nazistiska perspektivet. Judarna försöker göra bögar av alla män så att de kan sälja mer kitchiga prylar och fjäderskrudar i grälla färger. Motivet? Fan vet men är man nazist så vet man att judarna gör allt möjligt av alla möjliga anledningar.

Så för att avrunda. Patent är en god tanke inom vårt marknadssystem som har ballat ur likt vårt marknadssystem i övrigt också har. Det är väl lätt att avfärda detta, men det gjorde även majoriteten förr gällande att jorden var platt. Inte sagt att jag har rätt, men önsketänkande från människor som faktiskt beter sig som hjärntvättade utan minsta tecken till självinsikt ser jag inte som rätt bara för att de är i majoritet. Fråga en mäklare om bostadsmarknaden… kommer bara få till svar att det inte är något ko på isen. Men tro mig, det är skitmånga kor på alla isar.

Halpern (2004) A cognitive-process taxonomy for sex differences in cognitive abilities. Current Directions in Psychological Science, 13(4), 135-139.

Har inget att säga…

Posted on 24 januari, 2012 by Jon Klarström

~~Har inget att säga…~~ eller skulle man istället skriva Ord som saknar betydelse…

Sitter och klurar på vad man ska blogga om. Men kommer inte på något, det finns så mycket inom mig men så lite som vill ut i den här formen.

Jag är en person som uppskattar saker som fungerar. Jag gillar när folk säger vad de ska ha sagt. Just när det gäller orden så verkar folk som läser bli mer imponerade desto mer liknelser det är. Som om att den som runkar med orden bäst (<—ordrunk) är den som skriver bäst. Kanske är det för att göra något begripligt, att sätta det i sammanhang för att begripa. Mest tycker jag dock att det används för att brodera ut antal tecken så som en amerikansk lärobok där man får betalt i antal ord, och inte i antal bra ord. (<—Typ lite ordrunk)

Politiker är än värre. Bla bla bla bla… Varför använder man ens, ”Vi för en bilateral kommunikation med bla bla bla”? Vad fyller det ens för funktion mer än att distansiera alla så gott det går, som om att ingen kan kritisera ord bara för att personen ifråga pluggat glosor. Hur är det nu det brukar vara? Överanvändning av svårt språk tyder ofta på osäkerhet och ett behov att självhävda sig mot andra och att själv sätta sig över andra, när det är fan så mycket mer beundransvärt att kunna säga det enkelt. Tvåvägskommunikation hade funkat bra, eller att vi för dialog eller vad fan som helst. Bilateral har jag bara hört i sammanhang av medicinska termer. Där fyller det ett syfte att göra språket homogent (<—ordrunk), så alla pratar om samma sak när de benämner något medicinskt.

Reklam, de talar klarspråk men försöker ju ljuga så mycket man bara kan inom lagens ramar. Dvs, vrida sanningen för att sätta sig själv i kontexten (<—ordrunk) där du vill köpa vad fan det nu är de säljer.

Tro om man ska ge sig in i politiken. Kan jag låta sakkunniga och talskrivare fixa my shit. Tro fan om inte Juholt blev matad av sina sakkunniga med fel information ang. borgarna och SD på försvarskonventet. Eller ska jag skriva om saker man kan köpa här på bloggen.. blir jag en del av helheten då. Ba WOW! Onepiece, världen bästa… pyamas. Vet att jag dratta ner i en vattenpöl när vi var borta på besök när jag var liten, runt 7 år eller så, och fick låna en onepiece (även kallad plyschoverall). Som jag skämdes. Ska jag skriva hur snygga alla pedofilbrillor är? Nä knappast.

Tror fan det är dags att stöpa om bloggen igen, passa på o testa drupal också kanske. Se hur det ter sig. Tror fan jag gör så.

so long… Bloggen lär väl raderas här någon dag när jag känner för det.

Tandborsttankar

Posted on 20 januari, 2012 by Jon Klarström

Foto från flickr, länk på bild till källa.

Jag kan inte få min hjärna att sluta göra associationer. Tänkte jag slänger in ett inlägg vad som hände på bråkdelen av en minut häromdagen för att beskriva lite hur jag tänker eller hur min hjärna tänker åt mig. Ni ska veta då att mina intressen ligger i att gnälla, film samt funktionshinderrelaterade frågor.

Jag står och ska borsta tänderna och har dagen till ära köpt en ny tandborste. Jag bryter upp förpackningen och tanken dyker upp. ”Vad är en tandborste gjord av för typ av plast, är det månne omstridda material?” Utan att ta reda på det, utan jag förutsätter att industrin för tandborstar inte anammar försiktighetsprincipen ur miljö/hälsoperspektivet.

Så vad tänkte min hjärna då?

Jo man skulle skapa tandborstar utifrån material som är genomtänkta ur först och främst perspektivet skador på människor, den mekaniska rörelsen kan man ju anse frigör material i munnen och finns det då material som är kritiserade för hur de tas upp och behandlas i människors kroppar? I nästa steg så gäller det miljöpåverkan, vad händer när de förbränns? Man har ju hört om plastpartiklar i havet som ställer till oreda.

Så när man utrett matieralfrågan kommer designfasen, den ska man givetvis göra i samråd med tandläkare för absolut bästa funktion, samt att man tillämpar universell design som princip med både hänsyn till olika typer av nedsättningar människor kan ha såväl som kretslopptänk. Detta också för förpackningen.

Man säljer de för ett pris som täcker kostnader samt ger överskott för vidareutveckling av att göra bäst tandborstar. Förutom traditionell butiksförsäljning ska man även erbjuda prenumeration. Detta är ju inget nytt, men att göra det direkt från leverantör gör att man tar bort vinsthungriga mellanhänder som inte tillför något mer än att vilja tjäna pengar på att göra i stort sett ingenting och man kan leverera bästa möjliga tandborstar till bästa möjliga pris.

Marknadsföring måste man ju ha men det finns egentligen inget mer att säga än att ”The good choice is the only choice”.

Utan att ha någon koll så tror jag att en sådan tandborste som smiskar skiten ur de tandborstar i de högre prissegmentet kan kosta strax över en tia och ändå göra en ganska god förtjänst.

I prenumerationskitet så kommer en multiförpackning med almanacksutforming (funktion ej utseende) som anger när det är dags att ta en ny, på detta sätt spar man transport av enskilda enheter regelbundet och kan således minska miljöpåverkan.

Samma väg kan man sen gå med tandkräm, är övertygad att priser inte sätts utefter produktionskostnader utan snarare att om någon har ett extra stort behov så som ilningar eller liknande så tar det ett högre pris bara för att de kan.

Min nästa tanke var. ”Varför? Varför tänker jag ens på detta?” Det är det här som göra att jag hela tiden tappar fokus, för ungefär den här typen av resonemang dyker upp på varje lite input min hjärna får. En mening i en bok kan ta mig långt ifrån det som står i boken.

Tankarna kanske inte är realistiska eller begåvade, men nog fan kan man alltid göra saker bättre om man vill. Och då inte bara tänka på att tjäna mer pengar utan att faktiskt göra saker bättre för människor och förtjäna att man tjänar pengar i större usträckning.

Mögel?

Posted on 18 januari, 2012 by Jon Klarström

Som ni kanske vet, eller också inte, så har ju jag fått diagnosen utmattningssyndrom. I väntan på att få komma till psykiatrisk bedömning så är jag sjukskriven och jag fungerar utomordentligt dåligt som person. Jag tror jag har något problem i huvudet i grunden men som jag genom strategier ändå lyckats parera och hålla mig flytande i världen. Under hela tiden jag jobbade så jobbade jag på annan ort och var endast hemma över helgerna. Nu under hösten när jag börjat studera så har jag också varit hemma extremt mycket samt att jag har haft Pudd här varannan vecka.

Jag börjar misstänka att det inte bara är det faktum att min hjärna är tokig, min ekonomi obefintlig och sociala liv torrt likt en öken som ligger till grund för mitt mående. Jag börjar undra om det inte är så att jag påverkas av min boendemiljö.

I mitt tak är det ju vattenfall lite då och då med ganska sporadiska och långa mellanrum. Tog över ett år innan det hände första gången och det var nu ett tag sedan det hände senast. Och där har anticimex gjort fuktmätning och sagt att det är noll fukt, trots att jag några dagar senare efter mätningen kunde skyffla av färgen som var pissvåt med tumnageln.

Vattenläcka i tak droppar genom en spricka.

Taket i mitt vardagsrum när det regnar. (Klicka för större.)

Vatten på golvet från vattenläckan i taket

Gummistövlar erfordras i mitt vardagsrum. (Klicka för större.)

Här kan ni läsa om läckan och se ett videoklipp i mitt inlägg: Vattenläcka (med video).

Dock så är ju fasaden skadad utanför min lägenhet. Full med fukt och där undrar jag om inte det förekommer mögeltillväxt. Putsen trillar av och man ser fukt i byggmaterialet innanför. Sprickor runt ett fönster borde väl vara fri väg in i lägenheten.

Puts som rasar av och fasad som bångnar ut från vägg i underkant.

Fasaden flyr. (Klicka för större.)

Pudd, min son, tycks alltid bli sjuk när han är här hos mig. Det är som han blir kraftigt förkyld med undantaget att det saknas feber. Han får fler epileptiska anfall hemma hos mig. Min tjej som inte bor här men hälsar på långa perioder blir knasig i näsan eller asmatisk varje gång hon är här men blir frisk när hon inte är här. Jag är ju helt väck, smärtor, episodisk galenskap och huvudvärk samt mysko ögonproblem och ont i lederna, ryggen. Ja, i stort sett i hela kroppen har någon krämpa.

Ser inte bra ut ens i en amatörs ögon. (Klicka för större.)

Ljungby fuktkontroll skriver här på sin sida om vilka bekymmer som misstänks stå i relation till mögel. Och nog stämmer det in på mig livet väl mycket. Nedan är ett utdrag från deras hemsida.

En förklaringsmodell till varför mögel och mögelgifter kan trigga igång diverse olika allergiska symptom, stressymptom, utbrändhetsrelaterade fenomen och andra biotoxiska sjukdomar är att kroppen bildar cytokiner då man utsätts för olika föroreningar och gifter. Cytokiner kan sägas reglera immunitet och inflammation för att verka skyddande, de fungerar likt hormoner* och budbärare som talar om för cellerna och kroppen hur denna ska agera för att skydda sig. Det är ofta cytokinerna i sig som genom denna process löser ut att man på något sätt mår dåligt. Ett exempel är då vi drabbas av någon typ av virus. Cytokinerna kan indirekt leda till feber, illamående, huvudvärk, förkylning och ont i lederna. Samma verkningar kan alltså möglet som man utsätts för sätta igång.

Jag har begärt en mätning av luften i lägenheten och hoppas den görs snart. För jag förlorar förståndet snart. Och det vore ju dumt om det inte är mitt huvud som är problemet i sig, för då blir det så mycket onödigt lidande för mig, Pudd och tjejen samt att jag missar studier och på det hela taget har stängt av mitt ”normala” liv. Och jag kanske kan sluta tro att jag har hjärntumör och cancer överallt i största allmänhet.

jonvision

En sann visionär med noll handlingskraft