Här kommer det.

Erik Saade
Satt på en spade
Ropade såhäääär
Manboy manboy
Se så stor jag är

Våga vägra gå in i dysterhetens vägg!

What?

Osäkerheten på min fortsatta karriär i reliningbranschen har tvingat mig att tänka i nya banor. Så till den milda grad att jag klurar på att söka jobb som personlig assistent, och inte åt Pudd utan åt någon annan. Ska ringa och höra efter lite närmare under veckan som kommer.

Jag har dock bestämt mig för att absolut inte vara assistent till ett barn. Att lägga så mycket energi på att ta hand om någon som är nästintill identisk med Pudd skulle troligen bara ge mig dåligt samvete för allt jag borde göra med honom. Faktiskt hade jag aldrig tänkt mig assistentyrket tidigare, men det var en arbetsbeskrivning som såg ut att kunna passa mig bra. Och då också den personen som det handlar om, jag kan tänka mig att jag passar honom. Det såg ut som det kunde klaffa så som det är tänkt.

Delade turer måste jag dock kolla att det inte är för mycket av, schemamässigt. Helt värdelöst att jobba lite förmiddag och lite kväll. Nepp jobba och sen vara ledig är nog mer min melodi. Vi får se om det anses lönt att skicka in en intresseanmälan/ansökan.

Annars är det väl läge att börja jobba i filmbranschen, som jag har ett jävla jotas kunskap inom. Tyvärr finns inte de ekonomiska förutsättningarna att plugga mer än vid sidan av livet, någon enstaka kurs sådär i halvfart på distans. Så jag kan inte skola mig i koncentrerad form åtminstone.

Fick ju för övrigt ett väldigt upplyftande nej från Playing for Change. Har också gjort en förfrågan på CP-listan i rena peppfarten om en tänkt produkt och har bara fått mycket positiv feedback vilket gjort mig än mer pepp. Även om det inte representerar en bredare grupp så tror jag faktiskt att det kan bli något för den positiva feedback som ändå skrivits är nog inte bara för att vara snäll. Gäller bara att entusiasmera en samarbetspartner tillräckligt att haka på denna fantastiska produkt.

Faktiskt så jag vill jobba med den typen av jobb ifall jag får möjligheten till det entreprenörsskap som jag faktiskt är livrädd för. Utveckla unika produkter och tjänster i samarbete med etablerade företag, det finns redan en distributionskanal och en produktionskanal i etablerade samarbetspartners.

Utöver detta klurar jag på att kontakta Svensk Fastighetsförmedling och se om de tycker min tillgänglighetsinventering är en bra tanke. En fastighetsmäklare ansåg det var lysande, men det är ju bara en av väldigt många mäklare. Slipa till presentationen lite bara.

Idén finns beskriven i ett tidigare inlägg – Tillgänglig bostadsmarknad erbjudes

That!

Sen är något fantastiskt på väg att ske. Inte så, men jag har fått möjligheten att köpa mig en kamera. Och om inga konstigheter uppstår hos butiken som säljer så har de kanonpris på en Canon eos 50D, och en sådan har jag beställt utan att få bekräftelse ännu. Jag har fått låna pengar till en mycket fördelaktig pö-om-pö-betala-tillbaka-när-jag-kan-avbetalningsplan helt utan ränta. Så om inte allt för länge kommer ni utsättas för min bekräftelsetörst inom fotots värld.

Dessutom har jag lärt mig att jag kan fota i stort sett vad jag vill vilket bådar gott för mina framtida tänkta alster, dock så kan jag inte publicera dessa på nätet då en bild på någon urskiljningsbar jämnställs med identitetsuppgift enligt PUL. Och endast åklagare kan tvinga mig att radera en bild.

Det har jag lärt mig genom att läsa detta.

Vår nya tröskel till badrummet helt appropå något helt annat.

Jag jobbar ju för ett företag som heter nordic relining, vi utför stamrenoveringar genom att dona till gamla tappvattenledningar och förse dem men nya rör i dem gamla. Dvs, inga stambyten utan bara wham, bam, thank you mam! så var det nya rör i de gamla.

Har ju praktiserat och jobbat sedan november och hade nu mitt första utvecklingssamtal. Och det gick väl sådär. De berättade att jag troligen inte får fortsätta efter maj då provanställningen går ut, för att jag helt enkelt inte lär mig allt som går att lära tillräckligt snabbt. Sen hänvisar de till en kille som nyss har börjat som har lärt sig snabbt och exemplariskt. Han är duktig, inget illa om honom eller någon annan för den delen.

Det faktum att jag var en av dem som lärde upp honom och vi jobbade självständigt och han mycket fick svar på sina frågor från just mig verkar inte ha landat. Nej anledningarna är helt andra är min uppfattning, men provanställning ger ungefär samma ställning som en husneger på 30-talet. Det är bara att le och säga -”Yes sir, Off course sir! Your every wish sir!” Vilket jag inte gjort.

När de sen sitter och är så glada, under mitt utvecklingssamtal, att det är klappat och klart med två nya praktikanter som verkar tip top så fattar jag vinken (Förtydligande: Praktikanter från en utbildning specifikt riktad mot företaget, samt att praktiktiden är bara några veckor innan anställning). Anledningen att jag inte får gå direkt på mina 14 dagars uppsägning är väl att de är underbemannade och att jag måste jobba tills praktikanterna är självgående först. Och att jag eventuellt får anställning beror väl på om praktikanterna mot förmodan skulle vara katastrof.

Nästa vecka är vi väldans få, folk är lediga och föräldralediga, och om jag är borta skulle det bli extra jobbigt. Men jag tänker göra ett bra jobb tills jag inte får längre, sån är jag. Och jag har inget behov av att ventilera mig mer än så här.

Men vad hände just ikväll? Jo en brandbomb in på Pudds dagis. Och för att citera artikeln i GP

”Polisen har spärrat av förskolan. Det kommer att dröja innan lokalerna går att använda som förskola igen.”

Vilket troligtvis betyder att Pudd blir hemma några dagar innan ersättningslokaler är iordningställda, kanske tar det längre tid för grabben i rullstol? Vad vet jag?

Men hur kul är det att prioritera ett jobb som jag vet att jag inte har kvar när jag dessutom tjänar mindre än min sambo och vi förlorar mer inkomst på att jag åker iväg och jobbar och att hon stannar hemma? Jag kommer att åka iväg i alla fall, just för att jag behövs där.

Sånt är livet!

Vad gäller branden så var de där igår och rekade samt stal kameror. Varför, pedofiler som vill ha bilder och kläder från barn månne? Elda dagis är tydligen machomacho för vissa människor, undrar varför? Är det ett resultat av alla fritidsgårdar som lades ner för länge sedan, ingen vuxenöversyn. Alla ungdomar uppfostrar sig själva drällandes ute och i utsatta områden skapar de nya sociala strukturer som sätter värde i att förstöra i det samhället där de inte får vara med, eller för den delen ens vill vara med i.

Eller vad säger man som upprörd förälder?

”Vad är det för jävla ungar! Har mamma sagt elaka saker under uppväxten eller har pappa kanske pillat på olämpliga ställen?”

Tidigare har bl.a. glas krossats och sen blandats och dolts i sandlådorna. Så det har ju varit utsatt tidigare med klotter, ständiga skadegörelser, krossat glas som inte dolts och gamla använda kondomer i lekstugorna på Pudds förskola. Givetvis inbrott också.

Dagens ungdom någon?

Källa: Förskola brinner på Hisingen (GP)

Idag så var jag och pratade för min idé, eller rättare sagt en liten hög av mina idéer inför en jury. Jag skickade in en ansökan till Playing For Change för ett tag sedan. Jag hade noterat att de sökte folk för detta och jag klurade lite på det och sen var det bra med det. Men lite efter det så slog det mig som en blixt från klar himmel, att ta mig tusan om jag inte skulle anmäla mig.

Jag skrev ansökan och skickade iväg, den blev ganska ok tyckte jag. Sen fick jag ett mail att de ville veta lite mer och jag fyllde i lite mer. Dock inte med samma självsäkerhet eftersom det efterfrågades mycket om affärsplaner och annat. Jag har supersvårt att uppskatta vem som ska köpa vad för hur mycket och på vilket sätt jag kan försörja mig själv på det. Jag lever nog i tron att har man en god idé och en bra produkt/tjänst så tar det sig med tiden. För att det är bra helt enkelt. Att allt går att sälja med mördande reklam motsäger jag inte, men ska man sälja allt är min fråga?

I alla fall när jag kom dit så såg det inte ut som i filmen ovan. Det var bara jag och tre kvinnor, mest pondus i ordet kvinnor och de hade pondus upplevde jag det som. Jag var så förtvivlat nervös, inte för att jag tvivlar på mig eller mina tankar. Utan för att det plötsligt kunde bli verkligt. Jag som entreprenör. Och där satt de tre väktarna och lyssnade på mig. Jag måste säga att det var en bra jury. Hade Robert Aschberg varit med hade jag blivit rädd antagligen. Och då hade jag ens inte varit osäker på hur det hade gått.

Jag har alltid haft tankar på att någon gång ska jag sätta igång något för att det vore himskans bra. Men pengar är alltid en stötesten eftersom jag inte vill tjäna så mycket som möjligt så fort som möjligt. Men jag heller inte har så mycket att jag kan låta bli att tjäna pengar.

I alla fall så kändes det som det gick både bra och dåligt med min framställning. Inte det ena av det utan båda två. Jag sa saker som skulle sagts mer om, jag skulle kanske ha hållit tillbaka något. Framförallt så borde jag ha andats lite mer. Men nu väljer jag att se det hela som att, nu är det gjort. Går det så är det helt ok (megafantastiskt), går det inte så försökte jag i alla fall.

Men det känns som det borde finnas lite andra möjligheter ändå om det skiter sig, och med tanke på att det är åtta förunnat så är ju konkurrensen antagligen mega. Så de flesta kommer ju bli nejtackade.

Men lite pinsamt tyckte jag en sak blev, jag har ju lite svårt med vokabuläret i takt med att jag spenderar mer tid hemma och lär mig hela handikappterminologin pedodontologer och bilaterala cp-skador. Jag sa att det skulle passa mig så bra för att hela Playing For Change erbjuder ju en företagskuvös. Borde ha sagt inkubator. Fast i mitt fall är det kanske mer rätt att säga kuvös.

För att runda av det hela, måste äta, duscha och sova. Jag har köpt en domän, som även är tänkt att bli mitt företagsnamn. Och jag har företagsslogan klar, ungefär som expert har ”vi är vad vi heter”.

Min är… ”Alla kan göra någonting”

Alla kan göra något för någon annan. Alla som inte tros kunna göra något, kan göra något. Alla kan göra någonting helt enkelt. Vidare är jag starkt övertygad att man inte behöver tänka utanför ramarna, det gäller att tänka överhuvudtaget.

Fridens!

Det var ett bowlingkalas där kloten tjongade med sina vassaste tjong, eller mer som PANG!, i golvet när barnen stötte iväg kloten likt kast med litet klot. Pudd fick dock en fin liten ramp att putta iväg sina klot ifrån, så där var det bara smooth operator hela vägen till käglorna.

Senõr Pudd fixar spärren! (Klicka för att förstora bilden)

Givetvis så var det bowlingskor som gällde. Pudd gick upp till storlek 33 från sina mer vanliga 27 så gick de på utanpå ortoserna utan större besvär. Tjusigt värre.

Förbjudet att beträda banan utan bowlingskor. (Klicka för att förstora bilden)

Efter bowlingen som Pudd vann, mycket tack vare sin far som justerade rampen, så var det dags för lite mat och glass.

Efter det så var vi förbi affären för att handla lite mat, måste ju göra matlådor till jobbet den här veckan. Och det i sig är inte så intressant. Fast kombinationen att jag rotade i en hylla samt hade kameran i fickan gjorde att jag nu måste skriva lite om det hela. Givetvis dokumenterade jag det hela också.

Jag skulle köpa lite balsamvinäger och eftersom ekonomin är lite skral efter snöstormen så är det inte lika självklart att hela tiden köpa ekologiskt. Jag har bara tre produkter som jag alltid köper ekologiskt och det är kaffe, bananer och ägg. Så jag kikade lite på alternativ vid sidan av det ekologiska utbudet. Och jag granskar ju etiketter lite efter humör och nu var en sådan dag när jag läste.

Lite suddigt men läs de två nedersta raderna (Klicka för att förstora bilden)

Och så vänder vi på flaskan och vad hittar vi väl där? (Klicka för att förstora bilden)

Och det är därför man ska läsa på etiketterna.

Jag köpte en ekologisk i alla fall till slut.

Dessutom bedriver västtrafik ett projekt som heter KOLLA, som går ut på att få folk att sluta använda färdtjänst och åka den vanliga kollektivtrafiken.

Anledningen gällande rullstolen är att den anses utgöra en säkerhetsrisk. Men min uppfattning är att den är betydligt säkrare än t.ex. vår gamla sittvagn vi hade förut från brio. Bromsarna låser hjulen bättre och det finns ett tippskydd som gör att den inte tippar bakåt.

Så idag läste jag på text-TV att Råd&Rön som vanligt genomfört ett test. Den här gången var det olika sittvagnar av den trehjuliga typen som testades. Och det är ju alltid någon vagn som får något slags larm på sig i de här testerna. Den här gången var det två av de tio testade som visade sig ha stora brister. Lite snabbt redovisat ligger det till på det här viset.

Emmaljunga Cangaroo City för fem papp där är bromsen är kass. Resultatet blev att vagnen gled iväg när det lutade. Eller kanske vid en kraftig inbromsning på en spårvagn kan man väl fråga sig?

Carena Swing är ännu värre och tippar vid tolv graders lutning utan varken kasse eller last hängande på den. Utan bara 15 kilo fejkbarn i sittdelen ihop med lutningen var nog för att den skulle falla. Inga tippskydd på vagnarna?

Detta är bara senaste testet. Hur många vagnar finns det där ute egentligen? Lågprisvagnar, importvagnar eller bara dåliga dyra märkesvagnar? Vagnar som är potentiella risker ombord vår lokaltrafik?

Borde inte västtrafik införa en lista för vilka vagnar som är godkända att åka med, för uppenbarligen utgör ju en del vagnar en säkerhetsrisk?

Nåja, jag hoppas DO vill tala lite förstånd med västtrafik. Vi gjorde ju en anmälan efter att vi fick det snorkiga svaret från västtrafik där de skyller ifrån sig och inte vill föra dialog.

Mitt tips till västtrafik är att köra med en ny slogan. ”Varannan vagn garanterat tillgänglig”. De har tillräckligt med låggolvsvagnar för att klara det och jag kan köpa att om inte den här vagnen är tillgänglig så vet jag att nästa är det. Men som det är nu när det kan gå upp till en timme innan man får åka med om man står på en hållplats där de mest åker gamla vagnar. Ställ er på hållplats Lilla Bommen några timmar och räkna spårvagnar och vilka typer det är.

Dessutom kan de inte själva säga och redovisa vilka vagnar som är tillgängliga mer än 30 minuter innan avgång. Det betyder att om hela förskoleavdelningen ska iväg så har de i absolut bästa optimala fall 30 minuters varsel att klä på och lotsa ner en stor barngrupp till hållplatsen, det är drygt 1 kilometer. Annars kan Pudd bli ensam kvar på hållplatsen och får komma i efterhand, eller om hela avdelningen inte kommer iväg alls.

Tänk om de har en tid att passa? Nej, västtrafik tycker att folk i rulle kan vänta och hoppas att nästa vagn är godkänd enligt deras regler.

Nåja, jag har ett äss i rockärmen gentemot västtrafik som jag ämnar nyttja snart. Håll utkik för en vacker dag så dyker det upp.

Jag måste dock bara avsluta med västtrafiks egna moment 22. Detta blev vi upplysta om i västtrafiks svar på incidenten, även om de hävdar att chauffören berättade detta när han i själva verket bara sa att han skulle bli av med jobbet om han lät dem åka med. Nåja här kommer det som ett citat utan förvanskning och tolkning från min sida.

”Det innebär, enligt våra resevillkor, att de fordon som inte har någon särskild rullstolsplats får man inte resa i rullstolen, utan ska använda en vanlig sittplats. Den tomma rullstolen ska stå på anvisad plats med ryggstödet mot färdriktningen och stolen ska vara låst med broms.”

Om man kunde sitta i vanligt säte skulle man väl inte ha rullstol?!?!?!?

Förresten undrar jag stilla varför de inte har en klistermärke på en rullstolssymbol som är ett rött streck över, på samma sätt som det som betyder att man inte får äta glass ombord. Eller blir det för uppenbart för dem själva då?

Dags att ta in julbelysningen på balkongen...

För några år sedan var det snökaos. Då fastnade Pudd i Gävle för tågen slutade att köra. En buss sattes in men den åkte utan honom och hans mor, ty alla på tåget fick inte plats. Då löste det sig som så att en bekant fanns som just den dagen hade en bil som åkte och hämtade dem på Gävle station vid 22-tiden. Sen fick morfar komma och hämta med bilen.

Idag är det återigen snöoväder och Pudd sitter fast i Stockholm. Tåget de skulle åka ställdes in och alla kvarvarande avgångar blev ömsom överbokade ömsom inställda och rullstolsplatser är det ju inte tal om hos SJ i några större mängder. Tur var det att vi snabbt bokade hotell för det var rätt många som fastnade i Stockholm och jag antar att fler följde. Jag sitter själv, gräsänkling i Göteborg och har bara telefonen som redskap att bistå med.

Jag förstår att snön ställer till problem men jag begriper inte varför SJ hela tiden bara rycker på axlarna och lämnar folk strandsatta till höger och vänster. Nu fick vi ju pynta 1500 spänn för hotellrummet och SJ har sagt att deras råd är att de ska åka till Göteborg på måndag. Det är besvärligt med rullstolsplatserna. Men vem pyntar hotellet? Och mellan söndag och måndag är det ytterligare 200 spänn på dygnspriset. Lägg till att en arbetsdag går bort och helt plötsligt är utgifterna 3200 kronor och inkomstförlusten ytterligare dryga tusenlappen. Bara för att Pudd inte kan sitta på vilken plats som helst, för annars går det ju att stå och trängas och svära i kör medan tåget tuffar genom ett snöigt Sverige.

Vi får se, men troligen får jag ta bilen upp till Stockholm och hämta dem imorgon men det känns ju sådär. Men jag måste iväg på mitt jobb och har inte tid att hämta dem på stationen på måndag så om de inte får en tågplats imorgon så är det nog så illa tvunget.

Nu här ikväll var jag ute med bilen för att känna på väglaget och däcken lite. Jag körde ur garaget och slirade iväg genom drivsnö och allmänt vinterväglag. Det gick ju sådär, men det gick. Så jag tog ett helt varv i en rondell i närheten och körde tillbaka hem igen. Men jag fastnade när jag skulle in i garaget igen. Slira slira slira… jag kom varken fram eller bak. Ty under all snö så är det is, och vi har dubbfria däck. Nu är fasen måttet rågat när det gäller bildäcken i alla fall, om inte förr så senast nästa säsong blir det dubbar hur bar marken än är.

Får se om jag tar bussen till biltema imorgon och bekantar mig med ett par snökedjor, inte för att ha hela vägen upp till Stockholm utan för att komma ut ur garaget och sen in igen hundra mil senare.

Nu här på kvällen så stod jag och skottade med en liten skyffel som vi har i bilen, i aluminium så inget plasttrams, och skottade samtidigt som vinden fyllde på drivan. Efter en kvart så kom det ut en granne som antagligen haft lite koll och hjälpte till, sen kom det två till. Och till slut med blåfrusna grannar så fick jag in bilen i garaget. Efter mig kommer en Saab och bara kör in, ty den har dubbdäck.

Hade det inte varit söndag imorgon hade jag fan belastat krediten och köpt nya vinterdäck imorgon, men där jag handlar har inte öppet på söndagen så kanske hinner jag sansa mig tills fredag nästa vecka när jag är i Götet igen och har lite tid att uträtta saker så som att köpa däck. Men jag undrar hur veckan ska gå med hjälpmedelscentralen och andra saker som ska skötas under veckan, för våra däck är ju helt sämst. I alla fall i detta väglaget.

Även om jag hade gott humör är jag mycket tacksam att jag har så bra grannar som gav sig ut i skitvädret och puttade och knuffade på bilen. För annars hade jag nog stått med mitt goda humör ute i stormen fortfarande. Full tank i bilen så jag skulle nog kunnat hålla på ett tag.

Jag fortsätter att le mot universum, men nu får du (universum alltså) sluta kasta oförutsedda utgifter på mig.

Vem bor var? Vem bor kvar? Vems bostad dyrbar?

Just nu jobbar jag i Falkenberg och hur som haver så korsades mina vägar med en fastighetsmäklare. Jag frågade direkt om det fanns något sätt att avgöra om ett hus passar utefter särskilda behov. T.ex. om man har rullstol, rollator, svårt att se o.s.v. Tanken har funnits eftersom jag själv letar efter bostad även om jag inte är särskilt nära ett köp, men dyker den perfekta bostaden upp så får man väl tänka om och se över verkligheten där och då.

Efter kort pressande så visste i alla fall inte den här mäklaren om något på rak arm där och då.

Då sa jag att vore det inte en bra idé ifall man inventerade objekten med fler mått och beskrivningar. Hur ser tillträdesvägarna ut, hur stora är dörrarna, hur mycket lutar vägen upp till huset och hur ser utsikten ut genom fönstret?

Att beskriva mycket med ord är bra för då kan synskadade få det uppläst via datorn och bilda sig en bättre uppfattning och kanske rata objekt utan att behöva ringa och prata med en fastighetsmäklare som troligtvis bara förolämpar den som ringer i ren försäljningkåthet för att kränga kränga kränga. Siffror är rena fakta, fakta som man själv kan ta ställning till.

Det handlar alltså om att redovisa så mycket som möjligt utan att säga vad som är tillgängligt och vad som inte är det. För det är individuellt, det som fungerar för någon fungerar inte för en annan. Så vad är rätt och vad är fel? Ingen vet.

Om jag snabbt fantiserar ihop tre potentiella bostadsköpare ska jag försöka beskriva hur det hela gynnar människor.

Köpare 1: Mycket gammal mamma som inte kommer ut så mycket och rör på sig.

Getrud är 70 år och har precis blivit änkling. Samtidigt har hon råkat ut för en fallolycka som gör det svårt för henne att röra sig och hon har dessutom slutat gå ut och sitter mest inne i sin lägenhet som är alldeles för stor för henne. Hennes son hjälper henne att leta efter en mindre och mer passande lägenhet. Gertrud försäkrar att hon aldrig mer ska gå ut och bara sitta inne, men sonen tycker i alla fall att hon ska kunna komma ut om hon någon gång bestämmer sig för det. Så först vill han att det ska finnas en trappfri entréväg till nya lägenheten, dvs ramp om inte porten ligger i nivå med marken och hiss upp på våningsplanet. Rampen får inte ha för kraftig lutning heller. Dessutom är det lite viktig vad som syns utanför fönstrena, inte bara allmänt utan exakt vad ser man utanför fönstret i just den lägenheten. Då hon ämnar sitta inne väldigt mycket så vill de att det ska vara en så intressant utsikt som möjligt för Gertrud.

Köpare 2: Åke som är medelålders och endast har ledsyn.

Åke ser inte mycket då han endast har lite ledsyn och litar mycket på it-system för att klara av sitt jobb och för att njuta av sitt liv i övrigt. På senare tid har han bestämt sig för att njuta lite mer och utgå lite mer från sina behov för att få ett komfortabelt boende. Han vill veta vad hans framtida bostad har för stöd för synskadade, ledstänger och punktskriftsmärkningar som underlättar för honom. Dessutom vill han veta exakt vilka möjligheter till internet som finns då han är mycket beroende av ett bra internet, adsl skapar för mycket frustration för honom. Sen kronan på verket. Sovrummet måste ha ett stort fönster i öster utan blockerad utsikt. För Åke älskar att känna solen i sitt ansikte och vill göra det varje morgon som erbjuds, han vill vakna i en ljus värld.

Köpare 3: Torsten, en skapligt fet gubbe med hjärtproblem.

Torsten har levt lite för gott i sitt liv vilket han får sota för nu. Men han tänker inte sluta njuta bara för att han är fet och inte orkar så mycket utan han vill ha en bostad med mycket liten nivåskillnad längs hela entrévägen mellan bilen och dörren. Dessutom vill han ha en stor toalett med mycket utrymme på båda sidor av toalettstolen. Boverkets siffror är bara humbug på vad som är tillgängligt, han vill få gott om plats för sin bak på toastolen utan att känna sig överfallen av en vägg från ena eller andra sidan samtidigt. Bilderna på fastighetsmäklarens hemsida är missvisande vad gäller avstånd och utrymme, och Torsten lägger inte en minut mer än vad som behövs i sin jakt på bostad.

I Sverige finns drygt 1,8 miljoner människor med någon typ av funktionsnedsättning. Alla lika unika, alla med olika önskemål om hur deras liv ska vara. Så därför är en neutral inventering bra för bostadsobjekt. Det går att matcha hus med ny ägare betydligt lättare. Jag tror dessutom att många inte ens försöker hitta en bättre bostad för att de inte känner att det är någon idé ens. Så mer fakta och information ger folk möjlighet att ta ställning till vad som är perfekt från början, vad som är en bra grund att bygga vidare på eller vad som går bort.

Handikappanpassat eller byggt efter boverkets normer är bra, men är det tillräckligt för alla? Bara för att en toalett uppfyller kraven från kommunen kanske den inte uppfyller kraven från Torsten. Jag tror att fler köpare kommer att lockas fram, fler parametrar kommer påverka huspris och kanske börjar folk fundera på mer saker när de bygger nya hus eller renoverar i och med en tillgänglighetsinventering. För om de plattar ut entrévägen när de anlägger ny trädgård kanske huset blir mer attraktivt för fler, badrummet mer genomtänkt vid renovering kanske gör att någon penningstark köpare i framtiden vinner budgivningen och ger bättre vinst när man säljer. Köket? Hur ska det renoveras för att maximera köplusten hos köpare?

Jag tänkte jag skulle författa ned detta och försöka sälja in idéen hos t.ex. Svensk Fastighetsförmedling. Men allt man får kontakt med via hemsidan är mäklare som vill sälja saker så jag gav upp och skriver det här istället. Idén är inte ny men så gott som oanvänd. Tillgänglighetsdatabasen är ett liknande projekt som inventerar dittan och dattan. Här gäller det att överföra det till bostadsmarknaden. Jag vet att jag skulle göra ett bättre jobb med att utveckla detta än en mäklare som i brist på jobb tvingas göra detta av sina chefer för att slippa vara utan jobb alls.

Det hade varit lattjo att inventera alla bostäder som läggs ut för försäljning här i Västra Götaland och se om det gör skillnad. Först ett år att optimera beskrivningar och mätningsprotokoll, att ta fram en standardinventering som täcker det som täckas behövs. Sen ett år för att se hur det påverkar marknaden jämfört med övriga Sverige. Fungerar det och ökar omsättningen samtidigt som kvaliteten höjs så torde det väl bre ut sig mer. Det fina med dessa idéer är att om någon snor den, så gynnar det fler och det är bra tycker jag. Så sno den för bövelen!

Finns det ett jobb i potten tar jag det gärna =) Nu kan jag maila Svensk fastighetsförmedling och ge dem länken hit.

Ett tåg kommer lastat med inte fullt så begåvade beslut.

Givetvis hittar jag inte några källor förutom dhr i detta ärende snabbt nog inför detta inlägg. SJ, har bestämt sig för att piffa upp sina gamla tåg och i processen ta bort rullstolsplatserna på intercitytågens familjevagnar som i nuläget har en sådan plats och rullstolslift. Lugnande besked ges att det ska köpas in ett gäng tåg som återställer antalet rullstolsplatser till dagens antal… om ett år eller så… typ.

Varför köper man inte nya tåg först och renoverar de gamla i samma takt som de nya tågen levereras så att rullstolsplatserna inte blir färre? Vidare så undrar jag varför man ska ta bort platserna alls? Köp nya tåg! renovera gamla och tjoffa in lite fler rullstolsplatser! Så att platserna ökar. Alla som beslutar i dessa frågor borde ställa upp som stödfamiljer minst i ett år och lära känna lite människor utanför sin umgängeskrets så att de förstår att deras beslut har konsekvenser. Motiverar  inte dessa beslutsfattare sina höga löner med allt ansvar de tar och allt de måste sätta sig in i för att ta sina beslut. Så ta för i helvete ansvar då och sätt er in i något!!! Bara ansträng er lite, ni behöver ens inte tänka utanför boxen utan bara öppna ögonen. Tittut!

Hur åker ett rullstolsbasketlag tåg??? Svar: En i taget (på de tåg där alternativet erbjuds).

P.S. Ledsen Pudd att jag klankar på dina mestaste favoritfordon, men de vill inte ha dig ombord på sina tåg riktigt i samma utsträckning som du vill åka med dem och det gör lite ont i pappahjärtat. D.S.

Källa: dhr via mynewsdesk

It is my way or the highway!

Prylspaning och det tekniska skriver jag på funkisprylar.se och I Love CP sakerna skriver jag just på ilovecp.com. Men de båda är lite väl renodlade för att jag ska kunna få full tillfredsställelse i mina bloggerier. Jag behöver skälla mer, spekulera mer, tycka illa om mer, flumma mer och på det hela taget bara var Jon. Så det är vad det är och det är jag.

Mio finns men inte så mycket här. Snarare tankarna runt det hela med faderskap och funktionsnedsättningar. För han är en stor del av mitt liv helt enkelt men jag vill hålla det personligt och egocentriskt. Jag jag jag jag jag jag och mig.

Utan större regelbundenhet hälsar jag er välkomna tillbaka till jonvision.se!

/Jon